I går var vi på IKEA i Älmhult. Ett nytt steg framåt för Kerstin, hon klarar allt mera men visst blir hon trött efteråt. Varje sådant steg känns dock jätteskönt för oss båda.

Tyvärr har jag aldrig känt mig bekväm i gymnastik- eller träningslokaler. Bittra erfarenheter från unga år ligger nog bakom, jag var nästan alltid tjockast och klumpigast i klassen.

För mig har det i stället varit underbart att under några vintrar få hugga vinterveden själv ute hos Mats och Sigrid. Jag börjar numera försiktigt med en timme för varje pass och sedan lite mera varje vecka med avbrott för de veckor ryggen protesterar. Det har hjälpt upp konditionen flera år nu samtidigt som det är jätteroligt.

Nu är jag igång igen. Tänk om man haft en motorsåg för 55 år sedan när far och jag fällde stora granar till stock och massaved! Tiderna har verkligen förändrats och trädfällningen går nu verkligen snabbt. Till och med en äldre yngling kan klara det, ensam (med stor försiktighet). Däremot är det fortfarande rena konditionsträningen att kvista och släpa samman veden men det är ju det som är meningen.

Förmodligen tycker de Ingelstads-bor som ser min verksamhet att vedhögen växer väldigt sakta men det är just så jag vill ha det, en planerad konditionsträning hela hösten.