Nu har vi avverkat några fina dagar i Karlskrona. Kerstin har klarat allt mera (måtte det hålla på så här) och Titti har trivts jättebra. Fast när hon kom in i husvagnen och vi stängde dörren greps hon av panik och först när vi lyfte upp en skakade vovve i sängarna så hon kunde se ut, då som först lugnade hon ner sig.

Efter lite träning gick det allt bättre men allra bäst trivdes hon på gräsmattan utanför med utsikt över alla campare som passerade samt kråkorna, änderna och stackmyrorna.

I dag är hon 5 månader och väger 3,0 kg! Det räcker egentligen, men förmodligen kommer hon att bli betydligt tyngre. Hon är ännu en långbent unghund men slank och fin på alla sätt.

  

Titti är inte längre en liten valp. Hon är en smärt, smidig och snabb i fötterna. Prommenader på ett par kilometer klaras med glans, hon älskar prommenader i skogsmiljö där hon kan utnyttja hela kopplets räckvidd. 

Men med uppväxten så följer tandömsningen. Ett par tänder tappades förra helgen på golvet så att Rasmus fick ta dem med sig för att visa mamma. Samtidigt blev det en återgång till uppblött foder, nu smakade detta bättre än de hårda kulorna.  Men de sylvassa krokiga tänderna är kvar ännu och de gör alla lekar riskabla. För oss. 

Vi har varit på fika hos Bengt och Gunnel och i går kväll hälsade vi på i Ingelstad. Kerstin är trött i dag men i övrigt kry! Toppen, tycker jag! Vi tog hem husvagnen och funderar på att göra en kortare utflykt med den. Det gäller att testa kapaciteten försiktigt. Kanske kan vi åka till Sandra på hennes födelsedag, 11 september. 

Tiden går snabbt och för vår del har sommaren försvunnit. Tittar vi bakåt så ser vi i stort sett bara ett disigt töcken med en och annan minnesbild. Dock, äntligen känns det som om vi åter börjar bli en del av världen, inte bara en isolerad enhet som tar en dag i taget. Kerstin börjar med andra ord att friskna till, även om hon fortfarande måste ransonera energiförbrukningen. 

Sandra har hälsat på några dagar, ätit sina favoriträtter typ farmors köttfärssås med spagetti. Hon är jättebrun efter sin Turkiet-resa och säger sig själv vara många erfarenheter rikare efter jobbet där nere. Nu startar hon sista året på gymnasiet.

Rasmus har hälsat på flera gånger.  Allan har gjort flera resor och tack vare det så har vi även fått träffa resten av familjen. Kanske har Titti bidragit till intresset?

Tänk! Nu ser vi en liten möjlighet att göra ett par husvagnsresor i slutet av sommaren! 

  

Tiden går och Titti växer.Benen blir långa och valpmagen krymper. Nu ser hon faktiskt ut som en vuxen hund men det fattas några centimeter på höjden och på hårlängden. Hon har blivit lite tuffare i sina lekar men det är facinerande att se hur fint hon leker med Rasmus utan att synålarna i munnen används!

Vi har blivit bortskämda med att hon själv sprungit ut på gräsmattan och gjort sina behov. Om inte dörren stått öppen så har vi öppnat vi lämpliga tillfällen. Men nu har vädret blivit sämre och hon gillar absolut inte att gå ut och kissa i regnet. Då går det lika bra på en matta inne, tycker hon. Så när det regnar få allt husse ta på regnrock och plocka fram kopplet, det är tydligt.

Fortfarande står husvagnen ute i Ingelstad och vi väntar allt mera otåligt  på att Kerstins medicin ska göra nytta. Hon blir sakta bättre men ett återfall i helgen var verkligen deppande. Men ännu hoppas vi på en bra höst!

   I dag rymde Titti. Hon var ute med mig på gräsmattan och plötsligt undrade Kerstin var jag hade Titti. Sökande och lite panikkänsla, jag trodde att tomten var rymningssäker. Men plötsligt fick vi se henne ute på gatan glatt studsande framför tre killar som kom cyklande. En av dem stannade och fångade in henne och hon placerades på gräsmattan. 

Medan vi stod och diskuterade hur vi skulle göra för att det inte skulle hända igen så försvann hon! Då var hon inne på Stefans tomt och rusade glatt omkring. Efter lite kutande fick vi in henne igen.

Nu satte vi oss på vakt, Kerstin gick in på Stefans tomt och jag kollade Titti. Efter ett par minuter var hon på väg ut igen. Hon kröp under nätet på ett ställe där det  var lite för långt mellan fästpunkterna.

Nu har vi handlat kompostgaller för hela sträckan och det ska upp i morgnon. Det nät jag köpt var för vekt, det går inte att lita på det. Drar man ner det mera så klättrar hon nog över i stället. Det är svårt att tro att en sådan liten valp kan vara så stark!

   Tomas och Anna-Karin hälsade på i helgen och givetvis blev det en massa nya fina bilder på Titti.

Titti sover mycket dvs normalt för en valp. Hon somnar gärna vi 8-9-tiden på kvällen och sover lugnt fram till tidig morgon. I regel någon gång mellan 4 och 6 vill hon ut och göra sina behov och sedan är hon i regel både mat- och leksugen. Efter en timme är dock energin slut och sedan sover hon nästan hela förmiddagen med avbrott för en prommenad eller lite lekande. På eftermiddagen är hon aktivare förutsatt att vi själva är i farten och på kvällen är det rusningstid. Då älskar hon att leka och springa.

Eftersom vi själva har lite problem med nattsömnen vissa nätter när Kerstin inte mår bra så har vi försökt att flytta fram morgonpasset till 7 eller 8. Vi har prövat olika kvällsrutiner men utan resultat. Tips?

       

Kalas på Kåragård från två på dagen till efter midnatt! Det bjöds på god mat, traktorvagn, bad, mopedkörning mm. Andreas från Trollhättan fick bl a testa Håkans fyrjuling.

Det har varit hett. Kerstin lider speciellt av hettan och i år har vi faktiskt flyttat ner sovplatserna i källaren några kvällar. Där håller det fortfarande 22 grader vilket känns underbart skönt när termometern uppe pendlar mellan 28 och 33.

Titti trivs i värmen men tar det lite lugnare än vanligt. Hon verkligen njuter av att få göra utflykter i sitt långa koppel, speciellt upp till fornlämningarna där kommunen har gjort en fin äng.  Där får hon lite utlopp för lusten att rusa omkring!  Egentligen skulle hon gilla längre prommenader men vi vet inte vad som är nyttigt så det får räcka med ganska korta rundor.